Kyrkoherde Vesa Tuominen påminde skogskyrkans besökare att det finns inget större än livet sig självt. Foto: Risto Raunio
En tyst skara orienterare vandrar till Jukolas skogskyrka. Tältbyn som kryllar av folk lämnas bakom, när vi bestiger vattentornsbacken.
– Idag har ni upplevt framgångar, hittat och kanske märkt, att ni inte orkar. Här väger, mäter eller beräcknar vi inte längre något – vi får tillsammans vara behövande inför gud, konstaterar liturgen Pertti Arola.
Kyrkkoherde Vesa Tuominen påminner oss om den omgivade nature, som flödar över av guds skapelses under: fölt påväg att blomstra, lövträd som slösar sin grönska, kvittrande fågar och annat vackert.
-I naturens färgsprakande mitt föds en längtan för allt de vackras forstättning. Skapelsearbetet fortsätter än och syns i bland annat årstidernas övergång och födseln av ett nytt människospröt. Gud skapade allt för det goda, men människan har förödat naturen efter att ha fallit för synden, säger han.
Samtidigt uppmanar kyrkkoherren lyssnarna att ta naturskydd som ett gemensamt ansvar.
-Vi måste förstå vårt ansvar. Annars är vi som borttappade överspenderade. Vid jesus kontroller tappar du aldrig bort dig från livets väg, påminner kyrkkoherre Tuominen.
Skogskyrkan lockade till sig ett par hundra besökare för att lungna ner sig. Foto: Risto Raunio
