Om man bad en tävlingsorienterare att beskriva terrängen i Paimioregionen skulle svaret antagligen innehålla åtminstone två termer: ”detaljrik” och ”öppna bergshällar”. Men vad hittar man när man skrapar under ytan på Jukola-tävlingsområdets berghällar? Låt oss fråga en så bra expert som möjligt – en geolog.

Enligt Geologiska forskningscentralens geolog Pekka Huhta är Louna-Jukolas tävlingsområde en del av det omfattande granitområdet i södra Finland. Detta område sträcker sig från östra Somero till Åbolands skärgård. Åldern på graniten är 1,7–1,9 miljarder år.

– Tävlingsområdets lägst belägna delar befinner sig 15–20 meter över havsytan och de har stigit upp ur havet först för 1500–2000 år sedan. Ur en geologs ögon kommer man alltså att löpa Jukola-kavlen på ett relativt ungt område, berättar Huhta.

Granit hör till de stelnade bergsarterna. Det är en mycket allmän bergsart i Finlands berggrund. Granit består av kvarts, glimmer, fältspat och ibland också av amfiboler, som man kan urskilja som korn på stenens yta. Granitens färg bestäms i hög grad av fältspatets färg och kvantitet till att variera från ljusgrå till mörk rödbrun.

Enligt geologen Huhta är erosionen i berggrunden liten. Vatten, is och skiftningar i temperatur kan bryta sönder berget i bitar.

– Jukolakavlen efterlämnar inga märkbara spår i berggrunden. Att orienterarna rör sig i terrängen kan dock skråma ytan på berget, konstaterar Huhta.

Under din tävlingsprestation nästa sommar på Louna-Jukola kommer du alltså att få beundra granitens färgskimmer och de tidigare nämnda ”detaljrika öppna bergshällarna” – men kom ändå ihåg att följa med på kartan!

« (suomi) Takaisin