Strax efter Venlakavlens målgång hölls en intervju i Louna-Jukolas mediacenter där vinnarlaget Domnarvets GoIF och det bästa finländska laget SK Pohjantähti ställdes frågor om stämmningen både ute i skogen och i mål. De glada och lyckliga löparna berömde turvis det fina vädret, välplanerade banorna och Jukolas alttid unika stämmning.

Domnarvets GoIF:s första etapp löptes av Dana Safka Brozkova som var välidgt nöjd med sin prestation. Hennes mål var att löpa närä täten och ge nästa etapp en så bra start och tom terräng som möjligt. Brozkova kom även in i en bra postition under två minuter efter täten.

Andra etappens löpare Karolin Höjsgaards löpstrategi var att orientera noggrannt och säkert. Enligt Höjsgaard var det mest krävande att följa sin plan bland en massa andra löpare. Laget hade ändå diskuterat saken i förtid och förberett sig väl. Den vana orienteraren deltog i sitt först Jukola redan som 15-åring år 1986. Höjsgaard hoppas få fira och löpa även nästa års jukola, då det blir 30 år sedan hennes första Venlakavle.

Lena Eliasson, som tog hem segern på ankaretappen i Vehkalahti för fyra år sedan, är glad att ankaretappen inte föll på henne detta år. Maratonloppet på 2 timmar 44 minuter tyngde ännu i fötterna på ankaret Emma Johansson, vars strålande kondition var klar för alla. Eliasson berättade att hon även gläder sig över bra orientering och ett lyckat ihopsatt lag, i vilket det var en glädje att löpa.

Emma Johansson, som var först att ta i mål sitt eget lag, har inte i intervjutilfället heller riktigt förstått vilken fantastisk prestation laget utfört. Johansson fick påbörja sin sträcka tilsammans med Järla Orienterings Elin Hemmyr Skantzen.
-Då var det svårt att låta bli och tänka på situationen och fokusera på sin egen prestation, berättar Johansson.
Först då hon såg Skantzen villa bort sig på andra sidan dammen började en vinst kännas möjlig. Johansson bekänner att hon inte kände att bakomliggande löpare utgjorde ett hot. De andra lagmedlemmarnas strålande etapper hade lämnat ett gott förskott från de andra starka lagen.
-Jag kände mig kraftfull och visste att jag är bra ifall ja klarade av att fokusera mig.
Småa avbrott i koncentrationen hörde ändå till Johanssons lopp. Efter dem var det viktigt att hitta koncentrationen igen och återvända till en god prestation. Att närma sig mål före andra löpare i Venlakavlen kräver stort självförtroende. Detta berättade Johansson sig ha fått förutom från en lyckad början på säsongen även från de andra löparnas fina prestationer och Jukolas alttid unika stämmning.

Bästa finländska lag i Venlakavlen detta år var Uleoborgs Sk Pohjantähti. Den klassiska frågan ”Hur känns det nu?” ställdes till Sofia Haajanen direkt efter målgång. Haajanens tudelade svar repeterades även i lagets andra löpares kommentarer. Första etappens löpare Heini Wennman bekände sig vara nöjd med placeringen men hon hade hoppats kunna hålla sig till en bättre kontrollerad löpning. Wennman tackade även banläggaren för dennas skonsamhet, då den alltid så spännande första kontrollen var ändå rätt enkel att hitta. Hon litade även på att då hon tagit sig igenom kaaoset och folkmängden i början skulle den egna prestationen förbättras snabbt. Laget hade i förhand analyserat att den andra kontrollen skulle befinna sig vid grusgropen, och att kunna plocka den kontrollen smidigt gav mera självsäkerhet till resten av etappen.

Pohjantähtis yngsta löpare, som tidigare representerat Ounasvaaran hiihtoseura, Anna Haaraja löpte nu för första gången andra etappen. Haataja säger sig vara nöjd med etappfördelingen och var mindre närvös inför start, jämfört med tidigare år. Ifråsett en minuts omväg var Haataja nöjd med sin prestation. Andra etappens tät tog halvvägs igenom sin bana fast första etappens löpare. Folkmassan förvirrade även Haatajas tankar och påväg till kontrollen började hon följa fel led.
– Jag borde ha stannat och lyssnat på mig själv, tänker Haataja besviket.
– En otrolig prestation, summerade Haataja sina lagmedlemmars insats.

Tredje etappens Marttiina Joensuu sade sig upskatta detta års prestation över föregående års fjärde placering. Efter en utmanande vår av sjukligheter var det nästan en ren njutning att springa i Pemars skogar. Joensuu sprang i alla fall en strålande etapp och tog ikapp Tampereen Pyrintös Venla Nieminen vilket ledde till att hennes lag kom ut som sjätte lag på den sista etappen.

Pohjantähtis ankare, Sofia Haajanen, sprang ut på sin sista etapp tillsammans med Tampereen Pyrintös Saila Kinni. Haajanen säger att hon njutit av jakten och en bra start gav rejält med självförtroende. Varje avstånd måste löpas för fullt och man kan sakta in först vid kontrollen. I de sista backarna var Haajanens ben fyllda med mjölksyra och orienteringens rytm gick att hålla uppe endast genom att upprepa landmärken högt. Att hon inte kunde ta ikapp Alfa-Ösa OK och Järla Orientering på slutrakan blev en besvikelse, men hon accepterade denna förlust eftersom hon ansträngt sig till gränsen av sin fysiska kapasitet. I varje fall var en fjärdeplacering i Venlakavlen en fin prestation för laget.

« (suomi) Takaisin