Tävlingens beskyddares hälsning

Det är mig en glädje och ära att vara Ungdomens Jukolas beskyddare. Själv har jag aldrig deltagit i UJ, för min karriär som orienterare slutade ganska tidigt, vid 12-14 årsåldern. Tyvärr kan jag på grund av träningsläger inte heller i år närvara.

Mest kul i orientering var i mitt tycke målsnitzlingen. Där fick man alltid kämpa med äldre och större orienterare. Jag minns att jag som liten kille någon gång passade farten lite före slutspurten, då det vid målrakan fanns mest åskådare. En annan sak som på målsnitzlingen fängslade mig var att målet började skymta. Det betydde att jag hade klarat mig helskinnad från skogen. Visserligen måste en som jag ofta med spänning vänta på om mina stämplingar godkänts.

Fast min färdighet som orienterare är lite si och så har jag senare i livet kunnat märka nyttan av mitt kunnande. På tävlingsresor måste vi ofta köra långa sträckor i bergen i mellersta Europa. Där funkar lagledarens fifty-sixty navigator inte alltid perfekt. Då är det bra att veta, var man befinner sig så att en tretimmars körning inte förlängs till sextimmars. Det är långa timmar med tanke på följande dags tävling på en annan ort.

Även på grund av sådan praktisk lärdom är orientering en fin och god idrottsgren, som är till gagn även senare i livet – för att inte tala om dess inverkan på vår hälsa. Jag önskar er alla friskt humör i dagens tävling.

Ville Nousiainen