Santeri Silvennoinen, banläggaren för nästa sommars Ungdomens Jukola, kommer från Lehmo alldeles intill tävlingsterrängen, och han har rört sig, orienterat och åkt skidor i terrängen kring Kontiolahti skidskyttestadion hela sitt liv.
”Även potentiella kontrollpunkter i området har jag funderat på i årtionden. Första gången jag själv tävlade i Ungdomens Jukola var i Lieksa år 2004; laget var om jag minns rätt Suunnistajapankki 3. Sista gången jag fick springa ankarsträckan i Ungdomens Jukola var 2013”, berättar Santeri.
Läget för banplaneringen är gott: merparten av kontrollpunkterna har redan slagits fast och kontrollerats i terrängen.
”Jag har redan provsprungit några sträckor mellan kontrollerna. Terrängen kring skidskyttestadion är ganska varierande. Där finns öppna och flacka partier, men också fysiskt mer krävande områden och detaljrikedom. Det är alltså att vänta mångsidiga banor”, säger Santeri glatt.
Men vad har vår banläggare för minnen från sina egna starter i Ungdomens Jukola?
”Det har redan gått så pass lång tid sedan mina egna Ungdomens Jukolor att åtminstone de värsta bommarna har hunnit glömmas bort. Ett särskilt minne har ändå stannat kvar. År 2008 fanns det på första sträckan en vägvalssträcka som började direkt från K-punkten, där man skulle runda en inhägnad antingen till höger eller till vänster. Från tävlingscentrum syntes det tydligt hur alla andra löpare valde att gå till höger, men Toni Saari från Lapuan Virkiä stack ensam åt vänster. Med det vägvalet kom Toni genast loss från de andra och lyckades försvara ledningen ända fram till växlingen. Det var en fin prestation och gjorde stort intryck på mig då! Det återstår att se om något liknande väntar i Kontiolahti – klarar någon år 2026 av att rycka ifrån de andra redan vid K-punkten?”
Med dessa tankar ser vi fram emot nästa sommars Ungdomens Jukola och banläggarens specialiteter!