Kajanaland är känt för sina vaarat – skogsklädda höjder som utmanar orienterare med stora höjdskillnader, precisa kontrollpunkter och branta sluttningar. Det krävs inte bara starka ben för att ta sig uppför höjderna, utan också skicklighet och mod för att hålla farten när man springer nedför.
I Norra Finland erbjuder dessa höjdområden i allmänhet god framkomlighet, och orientering är tillåten även i vissa skyddade områden. Sluttningarna kan dock vara frodiga eller steniga på sina ställen, och topparna har ofta mycket detaljerade och intrikata höjdkurvor.
Teemu Köngäs, som har kartlagt terränger för bland annat Vuokatti-Jukola och Kainuu Orienteering Week, betonar att vägvalen blir avgörande i en så varierad terräng.
”Att kunna visualisera sitt vägval är helt centralt, eftersom den rakaste linjen sällan är den snabbaste i den här typen av terräng”, säger Köngäs.
Sluttningarna i Kajanaland kan ibland vara relativt ”tomma” på kartdetaljer. Då måste orienteraren våga lita på kompassen när det finns få tydliga föremål att läsa av i terrängen.
”Sluttningen kan lätt dra dig ur kurs, så orienteraren måste kunna uppfatta olika höjdnivåer”, påpekar Köngäs.
Enligt Köngäs lönar det sig att lägga tid på vägvalet för att hitta en rutt som undviker de brantaste stigningarna och utnyttjar befintliga stigar. En typisk utmaning är ett ”parallellfel”, där orienteraren misstolkar sin position eftersom terrängen liknar en annan plats i närheten.
Vaarat är hjärtat i Kajanalands landskap
Under 2026 öppnas olika träningsbanor i Sotkamo området. Kartor till dessa kan köpas i receptionen på Vuokatti Sport samt via orienteringsföreningen Sotkamon Jymy. Teemu Köngäs rekommenderar också att utforska sluttningarna i Ukkohalla i Hyrynsalmi och Paljakka i Puolanka, där den 59:e upplagan av Kainuun Rastiviikko arrangeras 2027 – två veckor efter Vuokatti-Jukola.
”De terrängerna har en unik exotism; du får orientera i gammelskogsområden som knappt finns någon annanstans i Finland”, säger Köngäs.
Höjdryggen som sträcker sig från Puolanka till Sotkamo utgör en av Finlands mest betydelsefulla helheter av rika skogs- och myrekosystem. Många av Kajanalands landskap, såsom Vuokattis höjdrygg och dess strandbyar, är klassade som nationellt värdefulla landskapsområden.
Enligt Sanna Nikola-Määttä, miljöexpert vid Kajanalands förbund, är de vidsträckta, sammanhängande skogarna och höjderna landskapets mest centrala geografiska kännetecken.
”Kanske beskriver landskapssången Nälkämaan laulu bäst vilken karaktär dessa höjder ger vår region: ’Dessa höjder är vår frihet’”, reflekterar Nikola-Määttä.
Även om Kajanalands höjder har blivit kända genom turism och idrottsevenemang, var det ursprungligen konstnärer, fotografer och författare som gjorde dem berömda.
Många berättelser är knutna till dessa höjder och deras sevärdheter. Nikola-Määttä lyfter fram en legend från slutet av 1500-talet som utspelar sig i Vuokattis höjder och som finns återgiven i Reijo Heikkinens bok Suuntana Sotkamo.
”Enligt boken ligger Sissiluola (Gerillagrottan) på den sydvästra sluttningen av Iso Pölly. Enligt lokala sägner användes den som utkiksgrotta under gränsstriderna. Därifrån spanade Sotkamos invånare efter fiender som kunde dyka upp på sjön Kiimanen. Om en fiende syntes vid horisonten måste vakten snabbt tända en signaleld.”
Välkommen att utforska Kajanalands höjder och skriva din egen orienteringsberättelse i deras sluttningar!
Denna artikel har publicerats i samarbete med Vuokatti-Jukola 2027 och Kainuun Rastiviikko. Den första delen i serien presenterar Kainuus suppa‑terränger.
