Jukola-stafetten är en källa till stolthet för markägarna: ”De känsligaste områdena i terrängen lämnas alltid orörda.”
Det är omöjligt att arrangera Jukola-stafetten utan ett välfungerande samarbete med markägarna i tävlingsområdet. För många är det också en stor ära att få Jukola på sin egen mark.
– Att Jukola sprang ”i vår skog” är för många ett av livets höjdpunkter, säger Jussi Pasanen.
Det vet Pasanen av egen erfarenhet. Hans familjelag är på väg till Kotka‑Jukola, och för 25 år sedan fungerade han själv som generalsekreterare för Nikkari‑Jukola i Jurva.
– Uppdraget lärde mig väldigt mycket för resten av livet, minns Pasanen.
I dag arbetar Pasanen ”på andra sidan disken” som verksamhetsledare för Skogsvårdsföreningen i Södra Österbotten, där han företräder markägarnas perspektiv.
– Markägarna är naturligtvis arrangörernas viktigaste samarbetspartner, konstaterar han.
Samtidigt är de också en resurs för arrangörerna.
– Alla markägare bjuds traditionellt in att följa tävlingen, och bland dem finns också gott om folk som ställer upp som frivilliga – eller kökkäfolk, som vi säger här hos oss.
Utan markägarnas tillstånd vore det helt omöjligt att arrangera stafetten.
– Med var och en av dem kommer man överens om villkoren för hur verksamheten får bedrivas på deras mark.
Antalet avtal varierar från år till år beroende på ägarförhållandena. Under Nikkari‑Jukola tecknades omkring tvåhundra avtal.
– Hos oss är fastigheterna långa och smala. Ibland har Jukola ordnats nästan helt på mark som förvaltas av Försvarsmakten.
De känsligaste områdena lämnas orörda
Orienterarna får inte röra sig överallt i skogen. Banläggarna tar i sitt arbete hänsyn till de överenskommelser som gjorts med markägarna.
– Särskilt känsliga områden, såsom plantskogar i vissa utvecklingsskeden, viltskyddsområden och särskilt värdefulla naturmiljöer, avgränsas på kartorna och lämnas utanför orienteringen.
För Jukola-stafetten är det en hederssak att tävlingsområdet lämnas i så gott skick som möjligt efter deltagare och publik.
– Alla konstruktioner och allt skräp städas bort. Visst uppstår spår i terrängen, men förvånansvärt snabbt växer gräset igen och döljer dem.
En skogsmans historia
Särskilt under tidigare decennier var skogen på landsbygden en naturlig miljö både för barndomens fritidsintressen och för framtida yrkesval – också för Pasanen.
– På lågstadiet i byskolan i Leppäselkä i Keitele ingick orientering i undervisningen varje höst och vår. Det var där allt började.
Skogen blev också hans yrkesbana. Pasanen utexaminerades till skogsbruksingenjör vid dåvarande yrkeshögskolan i Kotka år 1997.
Traditionerna förs vidare till nästa generation. I familjen Pasanens lag finns orienterare i tre generationer.
– Förutom mig själv är min farbror, min bror, två söner och två kusiner med i laget.
Familjen Pasanen deltog i Jukola-stafetten för första gången år 2019 i Kangasala för att fira Pasanens 50‑årsdag.
– Vi kommer gärna också till Kotka. Jag minns inte om jag redan under studietiden hann bekanta mig med tävlingsområdet.
Familjelaget motiveras främst av glädjen i att vara tillsammans och av orienteringen – med ett mycket försiktigt resultatmål.
– På skämt har vi pratat om att placera oss bland de tusen bästa.
Själv har Pasanen reserverat tredje sträckan.
– Det är den längsta sträckan och den löper under högsommarns tidiga morgon, när naturen och nattens ljud är som vackrast.
Som orienterare deltog Pasanen i sin första Jukola redan 1989 i Nujus lag från Keitele. Därefter har det blivit ett tjugotal stafetter.
Efter stormen
Just nu upptas mycket av Skogsvårdsföreningens verksamhetsledares tid av Hannesdagen‑stormen som drog fram i december i fjol.
– Det ligger fortfarande hundratusentals kubikmeter virke nerblåst. På grund av den varma våren börjar tiden snart rinna ut för timmeravverkningen, eftersom risken för insektsskador ökar, säger Pasanen bekymrat.
Massaveden på stormskadeområdena har något längre tid på sig innan den förstörs.
– I det här läget är det föga tröst för markägarna om en del ved blir liggande som död ved i naturen, konstaterar Pasanen.
Pasanen utmanar Stefan Borgman från Sibbo till den sjätte delen i artikelserien Livet i Jukolas skogar.