Tålamod är en dygd i nattskogen och vid förhandlingsbordet
”Vid den första kontrollen lönar det sig inte att planera spurtrakan och segerviftningen.”
Stefan Borgman, styrelseordförande för METO, intressebevakningsorganisationen för yrkesverksamma och sakkunniga inom skogsbranschen, tror på idrottens kraft även i arbetslivets kontroller.
– För mig har orientering varit en bra brygga för att komma igång med samtal om arbetsfrågor. Särskilt inom skogsbranschen fungerar det väl, säger världsmästaren i skidorientering.
Under Borgmans ledning förhandlar METO om cirka 30 kollektivavtal med arbetsgivare inom skogsbranschen.
– De nätverk som skapats genom orienteringen hjälper en att komma igång avslappnat i de kretsarna, säger Borgman.
På senare tid har intressebevakaren hållits sysselsatt av nästa vårs riksdagsval.
– Vi har gått igenom alla partier i frågor som gäller bioekonomi. Även i de sammanhangen finns det många som har varit med i sporten eller är intresserade av den.
Enligt Borgman har inställningen till idrott förändrats mycket i arbetslivet under de senaste årtiondena.
– Förr vågade man inte lyfta fram sin idrottskarriär särskilt starkt. I dag hämtar ledarskapet modeller från idrottens arbetssätt.
Orientering och Jukolakavlarna har lärt Borgman många färdigheter som också har varit till nytta vid förhandlingsbordet.
– I ingetdera lönar det sig att redan vid den första kontrollen fundera på spurtrakan. Man måste fokusera på sin egen prestation och gå fram kontroll för kontroll eller slutföra en sak i taget.
Orientering handlar om ständiga vägval och beslutsfattande mellan flera alternativ. Detsamma gäller när man söker en lösning som tillfredsställer alla parter.
– Både i orientering och i förhandlingar måste man alltid ha flera alternativ och reservplaner. Man vet aldrig vad som händer härnäst.
Den erfarne lobbyisten vet att man alltid också måste vara redo att reagera snabbt.
– Det är onödigt att fundera för mycket på förhand. Nya frågor kommer säkert upp. Då måste man fokusera på att hitta lösningar.
Världsmästerskapet i skidorientering
Borgmans bästa prestation under den egna idrottskarriären är världsmästerskapet i skidorientering år 1992.
Vid VM-tävlingarna i Pontarlier inleddes stafetten av Eero Haapasalmi, Borgman åkte den andra sträckan, Anssi Juutilainen den tredje och Vesa Mäkipää ankarsträckan.
Även skogsterräng utan snö har blivit mycket bekant för Borgman.
– Det första Jukola minns jag mycket väl. Det var lergröt i Kytäjä år 1981, skrattar Borgman.
Som orienterare har Borgman deltagit i Jukola i färgerna för sin förening (IF Sibbo-Vargarna), sin arbetsplats och senast sitt eget familjelag. Kotka Jukola får stå över av en god anledning.
– Vi får inte ihop familjelaget den här gången på grund av att nästa generation har fått tillökning i familjen.
Mellantidsservice förr i tiden
IF Sibbo-Vargarna arrangerade Jukolakavlen år 1995, innan dagens tidtagningsteknik fanns.
– Jag sysslade med mellantiderna. Gubbarna var ute i terrängen och tiderna skickades med radiotelefoner till tävlingscentralen, där de knappades in i datorn och därifrån förmedlades till speakern. Det kunde hända att någon tid inte hann fram alls.
Det dåvarande tävlingsterrängen är nu en del av Sibboskogen nationalpark. Tävlingscentralen låg bara ett par kilometer från Borgmans nuvarande hem.
Tävlingsspåren växte snabbt igen, men det kan hända att medborgarna fortfarande har nytta av vissa stigar som uppstod då.
Förhandlingsfärdigheter behövs vid gklagomuren
Senast var Borgman med i Jukolatalkot år 2023 i Borgå. Borgman ansvarade för verksamheten vid Klagomuren.
– Jag åkte till Mynämäki året innan för att lära mig och ännu 2024 fungerade jag som stöd i Kauhava.
Vid Klagomuren går man tillsammans med orienteraren igenom grunderna för diskvalificeringen av prestationen. I en situation där idrottaren, utöver besvikelse, känner skuld över att ha förstört hela lagets prestation, krävs tålamod även av en erfaren förhandlare.
– Längst tid tog det att gå igenom prestationen för en något yngre svensk. Det krävdes 45 minuter och att lagledaren kom på plats innan saken blev klar.
Enligt Borgman minns toppidrottarna tävlingens förlopp noggrant och identifierar i allmänhet sina misstag.
– Det är alltid ett svårt läge att säga till en besviken idrottare att sorry, så här gick det bara.
Till dem som kommer till Kotka Jukola har Borgman en viktig påminnelse för alla.
– Kontrollremsan är den sista möjligheten att visa att man har varit vid kontrollerna.
För den sjunde ankarsträckan i artikelserien Livet i Jukolaskogarna utmanar Borgman Jarmo Reiman.
