Orienteringen visade vägen till yrket för Einari Heinaro
Geodatadoktorn letar döda träd på satellitbilder. Helsingfors Orienteringsklubb och den rutinerade orienteraren har bara ett mål i Kotka-Jukola: ”Någon måste putta ner den där svenska klubben från tronen.”
Elitorienteraren Einari Heinaro, 34, rör sig i sitt arbete djupt inne i skoglig geodata.
– Jag är diplomingenjör i geoinformatik. Min doktorsavhandling handlade om laserskanning och kartläggning av egenskaper kopplade till biologisk mångfald, berättar Heinaro.
För ett år sedan lämnade han forskartjänsten vid universitetet och tog steget över till ett expertteam i en startup. Att kombinera elitidrott med en krävande karriär är inte lätt.
– Som forskare var det enklare, men i företagsvärlden blir dagarna längre. Stressen och pressen är också högre. Men så är det för andra också. För få är orientering ett riktigt yrke, säger Heinaro.
Orienteringen styrde honom en gång i tiden in på sin nuvarande bana.
– Förståelsen för kartor hjälpte mig välja studieinriktning, säger Aalto-universitetets alumn.
Huvudprodukten hos KOKO Forest är kartor över döda träd baserade på högupplösta satellitbilder, men företaget har flera andra innovationer.
– Bland annat kan man genom att identifiera asp förutsäga skogens biologiska mångfald, tror Heinaro.
Till orienteringsskolan redan som sexåring
Heinaro fick orienteringsgnistan i princip med modersmjölken.
– Min mamma orienterade och jag började i orienteringsskolan som sexåring. Simning var min andra gren tills jag var 14–15 år. Tack vare framgångarna i juniorserierna hamnade jag på tävlingsbanan i orientering, säger Heinaro.
Höjdpunkten i hans individuella karriär kom i slutet av 2010‑talet. Meritlistan innehåller bland annat VM‑deltagande på långdistans och framgång på nationell elitnivå.
– Framgången motiverade mig att fortsätta, även om jag i huvudklassen (H21) inte riktigt nådde landslaget, men nog ända fram till tröskeln, säger han.
Målen är fortfarande höga, även om Heinaro i år skulle kunna gå över till veteranklassen (H35). Det är ännu inte aktuellt.
– De bästa åren är kanske bakom mig, men jag har bestämt att jag åtminstone inte i år springer en enda tävling i veteranklassen, säger Heinaro.
”Den här gamla gubben vill tillbaka”
Heinaros förening Helsingin Suunnistajat (HS) är den mest framgångsrika klubben i Jukolas historia med åtta segrar. Den senaste är över 50 år gammal (1970). Under 2020‑talet har HS återigen varit bästa finländska lag med tre tredjeplatser.
Inför Kotka‑Jukola är tankarna inom HS kristallklara.
– Någon måste få ner den där svenska klubben från toppen, säger Heinaro och syftar på Stora Tuna, som vunnit de sex senaste Jukola.
Heinaro har varit med i HS:s förstalag nästan varje år de senaste 15 åren och vill absolut vara med och besegra Stora Tuna.
– En gång var jag sjuk och i fjol gick de yngre förbi. Men en sak är säker: den här tjuriga gamla gubben vill tillbaka, säger han.
Gamla kartor framplockade
Konkurrensen om en plats i förstalaget är hård. Träningsgruppen började förbereda sig för Kotka‑Jukola direkt efter säsongens slut – egentligen redan under sommaren efter Mikkeli‑Jukola.
– Vi plockade fram gamla kartor och deltog i en deltävling i Viestiliiga, som fungerade som en för‑Jukola, berättar Heinaro.
Genom åren har hans intresse alltmer riktats mot stafetten.
– Det är fint att förbereda sig tillsammans med likasinnade lagkamrater. Både framgångar och misslyckanden ger extra boost, säger han.
HS:s träningsgrupp samlas fem gånger i veckan under vintern under ledning av tränaren Henrik Tala, men förberedelserna bygger på mycket gemensam träning.
– Vi gör mycket fys ihop och under helgerna långa pass och orienteringsträningar. En av idrottarna ansvarar varje vecka för planeringen.
HS har även två utländska förstärkningar: fransmannen Mathieu Perrin och österrikaren Mathias Peter. Laget till Jukola tas ut utifrån vårens uttagningstävlingar. Den viktigaste är Tiomila i Sverige.
– Jag tror att jag är som starkast som nattlöpare i Jukola.
Jukolan natt är alltid en högtidsstund
Jukolan natt är sommarens höjdpunkt för alla orienterare, oavsett nivå eller resultat.
– Stämningen och startögonblicket, särskilt om man får springa i förstalaget, är ett av årets mest nervpirrande ögonblick, säger Heinaro.
När det lyckas lyfter det upplevelsen till en ny nivå.
– I Borgå 2023 hade vi ett superstarkt lag bakom mig. Tuomas Heikkilä växlade bara tio sekunder från täten. När jag själv fick komma in i tättgruppen var lättnaden enorm.
I Kotka väntar torr tallhedsterräng som erbjuder snabb framkomlighet men samtidigt sina egna utmaningar, nästan motsatsen till Mikkeli.
– I Kotka finns tomma områden där det inte finns mycket på kartan. På natten måste man verkligen plocka fram kompassen.
Det passar Heinaro, som är som starkast på nattsträckor. Han tror att HS:s nivå räcker till för att slåss om segern.
– Om alla springer på sin nivå har vi en chans. Vi behöver ingen supersuccé. Det går alltid sekunder i skogen, men de stora misstagen måste undvikas.
Utmaningen går vidare
Einari Heinaro utmanar till nästa del i artikelserien Livet i Jukolaskogarna Samuel Heinonen, som driver företaget Metsänterä i Jyväskylä.
Författare: Jorma Jyrkilä
Artikelbild: SSL/Juho‑Veikko Hytönen