För 20 år sedan ställde en dåvarande klubbkamrat, den schweiziska landslagsorienteraren Baptiste Rollier, en viktig fråga under VeVe:s lagmöte inför Jukola: ”How do you orienteer here?”
Även om frågan då väckte viss munterhet har den stått sig väl över tiden och är fortfarande relevant för alla orienterare som deltar i Jukola och Venla. Låt oss därför titta närmare på vad Kotka-Jukola kommer att erbjuda och hur man bör orientera i terrängen kring Kymi flygfält.
1. Kompass
Användningen av kompass kommer att vara av avgörande betydelse i årets tävling. Området kring flygfältet innehåller också stora plana partier, och de flacka hällmarkerna i tävlingsområdet lämpar sig för riktningsfel.
Utan kompass är det lätt att vrida sig i fel riktning mellan kontrollerna, och eftersom tydliga höjdpartier saknas är det inte heller så enkelt att korrigera misstag. Så se till att ha kontroll på kompassen!
2. Variation i sikt
Som i de bästa terrängerna i Kymmenedalen varierar sikten samtidigt som löpbarheten för det mesta är god.
Ibland kan även vit skog ha begränsad sikt, vilket gör det viktigt att orientera ända fram till kontrollpunkten – att bara ta sig in i kontrollcirkeln räcker inte på många ställen. Detta betonas särskilt under Jukolanatten.
3. Terrängens löpbarhet
Idealtiderna antyder det redan: höjdskillnaderna är måttliga och terrängen är snabb med fast botten. En bra orienterare kan hålla hög fart genom hela loppet.
Tävlingsområdet är dock inte som en enda landningsbana. Stenig mark på vissa ställen samt hög undervegetation i delar av myrar och plana områden utmanar löpsteget.
4. En tydlig karta
Tävlingskartan är ritad med 2,5 meters ekvidistans och är lättläst. Typiskt för Janne Weckmans kartor är att det som syns på kartan också finns i terrängen – onödiga detaljer förekommer inte.
Det finns dock några mer detaljrika hällpartier där kartarbetet har varit mer utmanande – i dessa områden kan det vara klokt att justera löptempot.
5. Alltid rakt på – eller?
Den snabba terrängen med relativt små höjdskillnader lockar till tanken att det raka vägvalet alltid är snabbast. Men är det verkligen så?
Tillsammans med Venlas banläggare Janne Niskanen har vi försökt erbjuda löparna vägvalsalternativ, och terrängen ger också goda möjligheter till detta: stigar, objekt att runda, ett par branta höjder samt varierande framkomlighet.
Den raka vägen är alltid den kortaste – men om den är snabbast får löparna själva avgöra.
6. Rapakivi-terräng
I Kymmenedalen finns det gott om stenar – och rapakivi. Rapakivi är ett lokalt fenomen: en bergart som vittrar sönder till grus.
Ofta kan rapakiviformationer se ut som en sten från ena sidan och som en höjd från den andra, beroende på vittringsgrad. Det kan därför vara värt att titta från flera håll om kontrollen sitter på en sådan formation.
Lagom utmaningar och hög fart
Sammanfattningsvis väntar en tävling med lagom tekniska utmaningar och hög fart. Kotka-Jukolas terräng belönar orienterare som håller riktningen med kompassen, gör kloka vägval och läser kartan noggrant hela vägen till kontrollen.
Välkommen till Kotka-Jukola!