Paimion Rastis Olav Lundanes och Kalevan Rastis Hannu Airila ritade sina egna vägval i Lahti-Hollola Jukolas träningsterräng Rahametsä. Jarno Käyhkö planerade vägvalsuppgiften.
Olav Lundanes rutt (violett linje, bild ovan)
Olav Lundanes ser tre möjligheter till vägval: rakt, till vänster genom att runda den stora mossen eller till höger med användande av stigen. Han väljer rakt på för att inte komma för långt bort från den raka linjen. Han konstaterar, att det finns inga snabba delar men han kan runda de största höjderna och stigningarna.
”Från ettan över åsen till vänster om mossen, fram till stigen. Efter stigen på följande ås fram till stora höjdens stigning. Från beståndsgränsen i kompassriktning mot kanten av mossen, via stigarna och förbi den lilla mossen till vänster. Sedan uppför sluttningen till ellinjen och rundar den lilla höjden på högra sidan. Därifrån finns inga klara punkter fram till kontrollen så en noggrann kompassgång är viktig. I sänkan med den gula linjen vet man var man är och hoppas att den lilla gropen syns. Det är också viktigt att konstatera att kontrollpunkten är på nästan jämn mark på sluttningen.”
Hannu Airila gjorde en rutt för elitorienterarna och en för motionärerna. Som väntat orienterar eliten så rakt som möjligt, men för motionärerna hittade Hannu ett intressant vägval med stöd av tydliga terrängpunkter.
Säker rutt (röd)
Med det röda vägvalet kan man runda det svåra terrängpartiet och får springa på jämn mark och till stor del på stigar. I början mellan mossarna till stigen och sen mot den lite större mossen. Man tar körstigen som finns bredvid beståndsgränsen och följer stigarna fram till den tredje, lite tjockare stigen, följer den 50 meter och tar rktning mot ellinjen. Från elstolpen börjar en linje som följs i 200 meter och därifrån till kontrollen som ligger 50 meter från linjen.
Krävande rutt (blå)
Ifall man behärskar höjdkurvorna kan man ta det raka spåret, men också undvika de största höjdskillnaderna. Först till vänster om den första mossen, över stigen till beståndsgränsen och därifrån norrut mot mossens kant. Ifall den är torr kan man springa även i mossen till ändan. Över stigen och upp på åsen. Vid ellinjen kan man kontrollera exakta positionen och ta den gula linjen i sänkan fram mot de öppna groparna och därifrån noggrann kompassriktning till kontrollen.