Svenska landslagsorienteraren Johan Runesson som representerar Tampereen Pyrintö planerade fyra olika vägvalsmöjligheter på långavståndet, som samma förenings Jouni Mähönen hade planerat i Rahametsäterrängen. Rahametsä, i Sairakkala Hollola är en av träningsterrängerna inför vårens Jukola.
Röd rutt: Nattorientering
Detta är mitt vägval, om jag skulle springa någon av nattetapperna. Jag springer ut från kontrollen mot den stora, öppna gropen, som borde vara lätt att hitta. Jag kontrollerar riktningen på kompassen när jag korsar stigen. Jag springer rakt på gropen och upp längs sänkan. Efter stigningen kommer jag till beståndsgränsen och tre små höjder. Terrängen är nu flackare och vid den stora stigen tar jag av till höger och springer till stigkorsningen. Jag vet exakt var jag är inför det flacka skogspartiet.
Som följande tar jag riktning mot stigen och troligen ser jag också stenarna och höjden, annars litar jag på kompassen. Jag borde se beståndsgränsen och att växtligheten förändras och sen komma till stigen. Jag springer en kort bit efter stigen, sen riktning mot mot de långsmala groparna. Eftersom det inte finns några fasta punkter i närheten av kontrollen, är min utgångspunkt mot kontrollen den djupa gropen. Där vet jag min exakta position när jag närmar mig kontrollen. När jag kommer upp ur gropen ser jag en grop till vänster i den flacka terrängen och kontrollen i följande grop.
Blå rutt: Dagorientering
Det här är mitt vägval på någon av dagsetapperna och är mera rakt på än nattorienteringen. Jag vet av erfarenhet att på de senare etapperna har det bildats spår i terrängen. I allmänhet har jag en egen plan för avståndet, men om jag ser bra spår, försöker jag även använda dem. Jag börjar avståndet med att följa höjderna, sen till stigen. Sen hoppas jag se den stora gropen, men nu springer jag inte ända ner, för att undvika stigningen. Jag ser ju längre på dagen, så jag tror att jag kan hålla mig på kartan.
När jag har klättrat upp ur gropen mot de tre kullarna, tar jag riktning mot kontrollen och springer allt vad jag kan till ca 200 meter före kontrollen. Jag behöver inte veta exakt var jag är hela tiden, men en plan för kotrolltagningen måste finnas. Min plan är att se stenen och den lilla höjden före det gröna området. I det gröna håller jag något till höger för att se den stora gropen. Med hjälp av gropen kan jag bestämma min position och hitta kontrollen. En tydlig och enkel kontrolltagningplan är viktig på flacka områden, där rutten rakt på i allmänhet också är den snabbaste. I den här terrängen måste man kunna hålla maximifart under hela kontrollavståndet. Om man måste stanna och läsa in sig, förlorar man tid.
Grön rutt: Ett säkert val
Om du inte är en erfaren nattorienterare eller annars osäker och du har framför dig ett långt, svårt avstånd, lönar det sig att i lugn och ro bekanta sig med avståndet. Ett långt avstånd kan med fördel delas upp i kortare delar så att du hela tiden känner att du behärskar situationen.I det här valet är början samma som det röda vägvalet, men före den stora gropen lönar det sig att säkerställa positionen från stigkröken. Gropen syns bra, för skogen är öppen. Nere i gropen är den första deletappens mål. Följande är den större stigen. Man behöver nödvänigtvis inte läsa kartan, viktigast är att hålla kompassriktningen, så man säkert kommer fram till stigen.
Man fortsätter längs stigen fram till hygget. Här är avståndets andra etapp. Följande målsättning är att via följande hygge springa till följande stora stig. Man kan springa rakt över eller längs den vänstra kanten, som kan vara ett bra alternativ på natten. Ifall du är osäker eller inte ser det stora öppna hygget, vänd lite mot höger, för stigen kommer emot därifrån.
När du kommit till stigen, spring till vänster och försök att hitta stigkorsningen. Det här är det sista deletappmålet före kontrollen. Hit har behövts kompass och stigar, men för att komma till kontrollen måste man läsa hödkurvorna. När stigen kommer till sänkan, syns en liten höjd på den högra sidan. Härifrån tas rak kurs mot kontrollgropen. Ett allmänt råd är att när man närmar sig kontrollen är det alltid bra att sänka farten. Det är bra att ha en reservplan. Ifall du t.ex springer för långt på stigen finns en säker punkt vid följande öppning.
Gul rutt: Vägval till vänster
Till kontrollen finns även ett vägval till vänster. Det här alternativet undviker den stora gropen i början, men kartan måste läsas mera noggrant. Därefter kan man springa med hård fart och orientera med hjälp av groparna ända fram till kontrollen. Från kontrollen springer man längs stigen och tar av till höger vid stigkorsningen. När stigen viker av till höger fortsätter man i samma riktning tills den stora gropen syns. Gropen rundas tills man igen kommer till stigen. Man springer efter stigen till öppningen, följer beståndsgränsen och klättrar upp till den lilla stigen.
Nu kan man öka farten, längs den lilla stigen till den större och fram till stigkorsningen. Därifrån riktning till den runda gropen. Riktningen förstärks av att den långsmala gropen syns till vänster. När man kommer till gropen rundas den på höger sida och fortsätter till stigen som korsar beståndsgränsen till norra ändan. Därifrån tas riktning till kontrollen. En otydlig stig och en långsmal höjd hjälper vid kartläsningen.
