Merjas och Aleksis vägval
Merja Rantanens Vägval (röd linje), argument och råd till orienterarna:
4-5
Jag springer lite till höger om linjen. Från fyran till höger om den stora gropen. Stenarna till höger om gropen är ett bra riktmärke, den mindre höjden och en stor grop med stenar på bottnen syns tydligt. Gropen fortsätter både till höger och vänster, och det viktigaste, en näsa syns tydligt och på den en liten höjd med en rödvit skärm.
5-6
Ett utmanande avstånd. Jag besluter mig att gå lite till vänster om linjen, för jag anser att kontrolltagningen därifrån är säkrare. När jag lämnar femman kontrollerar jag kompassriktningen. Framför mig ser jag den stora näsan rakt i min riktning. Jag springer över det jämna området och ser den större gropen till vänster, kontrollerar riktningen med de mindre groparna till höger. På samma gång som jag springer förbi den stora gropens södra ända, ser jag bakom den långsmala gropen en ås. Då vet jag att bakom åsen utbreder sig en väldigt stor grop. Från åsen syns gropens vänstra kant och dit styr jag mina steg. Från den stora gropen ubreder sig en lånsmal sänka. I sänkan finns den väntade beståndsgränsen (gränsen mellan olika sorters skogsbestånd) och körvägen. Här kan jag kontrollera att jag springer uppför sluttningen i rätt riktning. Uppe på sluttningen väntar mig ett jämnt område med en flack höjd, som med sin form leder mig till kontrollen. Skärmen vajar så färggrant invid den tydliga stenen. Oj vad jag njuter, nu fortsätter jag med noggrant arbete ända till målet.
Aleksi Anttolainens lösning på vägvalsuppgiften:
På det korta avståndet 4-5 är det viktigast att undvika stenarna och stenfälten på bottnen av groparna. Stenbumlingarna sänker farten märkbart. Som helhet är det ingen stor skillnad på vilken sida av stengroparna man springer – viktigast är att orientera noggrant på det korta avståndet.
5-6 bjuder på många alternativ som inte skiljer sig mycket från varandra. Vägvalen har säkert inte tidsmässigt så stora skillnader. Viktigast är att orientera noggrant på den krävande utgången från femte kontrollen och bestämma sig för ett passande vägval.
Det röda vägvalet kan man stöda sig på kompassen och på så vis underlätta orienteringen. Valet innehåller dock fartsänkande områden med branta sluttningar och även stenig terräng. Det gröna valet innehåller mest jämn terräng med bra botten och ger därmed möjlighet att hålla bra fart – undertecknads favoritval. Det blå valet är en kompromiss där man kan använda åsar och undvika branta stigningar.