Catharina Borgman svarar för restaurangverksamheten under Jukolakavlen i juni. Stefan är ”klagomur”. De är båda vana tävlingsfunktionärer, så de tar det hela med ro.
Sedan förra Jukolakavlen i Östnyland 1995 har mycket utvecklats, också när det gäller tävlingsarrangemangen. Det kan Sibboparet Catharina och Stefan Borgman, två flitiga talkoarbetare genom åren, berätta av erfarenhet. Naturligtvis ställer de också upp för Jukolakavlen i juni.
Catharina har det krävande huvudansvaret för restaurangverksamheten. Stefan har för sin del hand om ”klagomuren”.
Och ja, de var också båda med när stafetten ordnades i Östnyland förra gången 1995 och Sibbo-Vargarna tillsammans med Keravan Urheilijat stod som arrangörer.
– Jag är faktisk ganska nära min uppgift från 1995, säger Stefan Borgman. Då hade jag hand om mellantidsservicen som i likhet med klagomuren är en del av resultatservicen.
Att vara klagomur betyder att man tar emot deltagarnas klagomål över registrerade resultat som inte stämmer överens med deras egen bedömning.
Catharina och Stefan Borgman framför OK Trians skylt norr om Ebbovägen. Skylten är ett synligt vittnesmål om att Jukolakavlen äger rum här i juni.
Fanns arrangörer vid varje mellantidskontroll
För 28 år sedan fanns det inte elektronisk utrustning för att stämpla in på kontrollerna i Sibboterrängen. I stället fanns det arrangörer ute på varje mellantidskontroll som meddelade deltagarens nummer i radiotelefon till Catharina.
– Jag knackade in numret, så att speakern kunde se det på sin skärm och ropa ut det, minns Catharina. Det var hennes uppgift 1995.
– Systemet med arrangörer ute på kontrollerna fungerade nog det också, det var närmast i mörkret på natten det kunde strula, minns Stefan. Dessutom bländade deltagarnas lampor.
Lampa behövs någon timme på natten
Fastän tävlingen ordnas under årets ljusaste tid så behöver man lampa någon timme under natten. Lite annorlunda har det visserligen varit de gånger tävlingen ordnats i norr: I Rovaniemi 2021 hade banorna planerats med tanke på de ljusa nätterna under midsommartiden, men sedan blev tävlingen uppskjuten på grund av rådande coronaläge till sent i augusti och då var där mörkt på natten.
Hur som helst, att följa med hur deltagarna tar sig fram är egentligen närmast för publikens skull.
– Deltagarna är ute i skogen den tid det tar och kommer för det mesta i mål utan någon aning om sin position.
Spara kontrollkortet!
Det finns fortfarande en plan B, om något skulle börja krångla med den elektroniska stämpeln.
– En pik prickar hål genom kontrollappen när man stämplar. Via prickhålet kan man ännu kolla vilka kontroller tävlaren har besökt. Om man tappar bort kontrollappen blir det problem. Den är försäkringen. Inte ens vittnesmål duger.
Deltagarna får emellertid bestrida resultatet. Då går ärendet till följande instans, det vill säga juryn.
– Under min tid vid klagomuren har jag ändå aldrig upplevt, att någon skulle ha gjort det, och då har jag haft uppdraget ganska länge, säger Stefan.
Tränad förhandlare
Att det är just Stefan som är klagomur är säkert inte en slump. Uppdraget förutsätter lugn, balans och förhandlingsförmåga, en egenskap han om någon besitter. I sitt arbete med intressebevakning, bland annat för skogsägare och senare för skogsexperterna är han van att lyssna, överlägga och komma överens. Dessutom ligger ett otal egna tävlingar både före och efter hans VM-seger från 1992 i skidorienteringsstafett i franska Pontarlier. Han känner med andra ord mer än väl till tävlarens reaktioner, också när något går åt skogen – det är väl i övrigt ganska bokstavligt talat när det handlar om orientering …
– Jag vet hur det känns när man tror sig ha uppnått ett bra resultat och så rasar det hela för att man missat någon detalj. Ibland måste deltagarna bara få luft för sitt missnöje och sådant ska man inte ta personligt. De flesta förstår ändå, när det har hänt misstag, åtminstone efter att de har fått lugna ner sig.
Det gäller i alla fall för klagomuren att hålla sig lugn.
– Det krävs lång stubin. Men vi har också fått bra material om hur man bemöter deltagarna, tillägger Stefan.
Ställa upp är självklart
Tidigare har familjen Borgman haft sitt eget släktlag, men inte i år. Man får inte delta då den egna föreningen är arrangör och dessutom är alla i laget nu fullt sysselsatta som funktionärer.
– Att man ställer upp som funktionär på talko är närmast ett tack för den hjälp, man tidigare fått som tävlingsdeltagare. Det är en självklarhet.
Stefan och Catharina gled så småningom över i funktionärslägret när barnen började orientera.
De har i övrigt en hel del av Sibbo-Vargarnas materiallager hemma hos sig ännu.
– Vi skulle kunna ordna en nationell tävling med all den utrustning vi har hemma. Men nycklarna har vi nu gett vidare.
Lugn inför krävande uppgift
Catharina visar inga tecken på begynnande stress över sin krävande uppgift.
– Restaurangverksamheten är ett stort ansvar men man får använda sig av sin erfarenhet, gånger tio. Tack och lov finns det redan många erfarna talkoarbetare med i vårt restaurangteam så jag vet att jag har bra stöd. Talkoarbetarna är guld värda, men fler är hjärtligt välkomna. Jukola är något helt exceptionellt, det finns inte något liknande. Alla som jag träffat där är prima folk som är beredda att ställa upp.
Catharina påminner också om att hon samarbetar med dem, som har haft ansvaret tidigare.
– I fjol var jag till exempel med på tävlingen i Virmo. Dessutom har de som tilldelats ett delansvar, varit med förr.
Restaurangverksamheten kommer bland annat att omfatta huvudrestaurangen, VIP-restaurang, streetfoodservering, talkofunktionärernas egen matsal samt servering i medietältet.
Man räknar med 20 000–25 000 deltagare och lika många i publiken.
– Jag har ansvaret för att alla får mat, men restaurangverksamheten för publiken, VIP och streetfood har lagts ut på entreprenad, säger Catharina.
I gula huset som delvis syns till vänster på bilden och som bland annat har hyst en butik ännu för dryga 20 år sedan ska huvudstaben och första hjälpen finnas. Den gamla ladugården i bakgrunden blir talkoarbetarnas restaurang. Nere till höger för ladugården ligger en åker där en tältby anläggs. För de törstiga kan nämnas att den gamla spannmålstorken till höger på bilden kommer att rymma utskänkningsrestaurangen Mallasrasti.
Text & bild: Micke Godtfredsen