Finland är legendariskt för mygg och knott, som lär ha upp till fem cm långa rör för att suga blod. Också bromsar och getingar är en smärtsam grej man tidigt lär sig att se upp för. Jämfört med dem känns en fästing i början relativt oproblematisk. Den är liten och bara kryper utan att man märker, och sedan bits den egentligen också för det mesta utan att man lägger märke till det. Men fästingbett kan som värst vara mycket värre än både getingar och myggor.
Varje år lär ca en halv miljon finländare (alltså var tionde) bli bitna av fästingar. För det mesta är det alltså sannolikt att ingenting händer, fastän man blir biten. Om du får en röd ring kring ett fästingbett inom ca en vecka, är det skäl att uppsöka vårdpersonal. Också om du efter fästingbett får oförklarlig feber eller ledvärk är det skäl att uppsöka läkare.
Under generalrepetitionen på onsdagen observerade några testlöpare fästingar på kvällen, vilket var nästan överraskande, eftersom det har varit torrt länge och fästingar lär bli aktiva efter regn.
Det lönar sig alltså för alla som rör sig i terrängen (inklusive gräsplan för tält och vindskydd), att på kvällen göra en kvick fästinggranskning. Titta speciellt på arm- och knävecken och andra ”skyddade” platser.
Om du hittar fästingar, ska du helst ta bort dem med en speciell pincett, så att ingen del av fästingen förblir i såret. Ifall du är osäker, kan Jukolas första hjälpen-personal säkert hjälpa dig. Det finns förstås en hel del information på nätet också.
Lycka till med skärmarna!
PS. Älgflugor har vi lyckligtvis inte än
Text: Hinni Kress