(Pihkaniska = “kådnacke”)
Harri Karling har i minst tio år skött om kaffeserveringen för Pihkaniskas Jukolalag. Ryktet berättar att kafferepen startade spontant för 25 år sedan. När kaffeserveringen börjar stiger spänningen och förväntningarna, säger Karling.
Karling känner de flesta närvarande, för många av dem deltar i olika tävlingar och tillställningar. Han tycker att det är trevligt att se hela föreningen samlad, med 80-100 medlemmar på plats. I år springer 24 damer och 77 herrar i lagen.
Vissa av orienterarna känner Harri endast till namnet, men alltid är det någon som han inte kommer ihåg från tidigare. Sådant är det i en storklubb.
- Under kaffeserveringen är där många som frågar: “Vem är du?” om man inte råkar känna varandra, och “I vilket lag springer du?”, eller så sätter vi ihop lag.
Ibland håller ordförande tal under träffarna, ibland firar man också bemärkelsedagar.
Och så var vårt skogsbord dukat
När Jukola sprangs för 50:e gången i Sjundeå, fick det namnet Jubileums-Jukola. Av en slump var det då också fest för damernas motionslag Pihkasiskot (“kådsystrarna”). Helena Luoma berättar att hon hittade en bild från 1998 med ett lag som deltagit tio gånger tillsammans i Venlornas kavle.
– Dåvarande ordförande för Pihkaniskat presenterade oss med en pokal. Från och med den pokalfestens kaffeservering började Pihkaniskats kafferep.
Serverades det kaffe redan före Jubileums-Jukola? Ingen vet svaret på den frågan. Det finns en diabild i Marjo Lallis hemarkiv, av henne, hennes mamma och Topi Vanhala. I bakgrunden finns ett spritkök, där någon har kokat kaffe. Jag besluter mig för att ännu en gång fråga av Pihkaniskats gamla garde, de som var med före gps-tiden och on-line resultatservice.
Herrarnas tankar vandrar dock i olika banor. Tapani Lindfors berättar att det är svårt att komma ihåg kaffeserveringar från 1970- och 1980- talen. Det är så länge sedan.
När en löpare kom till växling, samlades vi runt honom för att få veta vad som hände i skogen, minns Tapani Lindfors.
Föreningens före detta landslagsorienterare Kimmo Juvonen kommer inte heller ihåg att det skulle ha funnits några speciella kafferep. Istället kommer han ihåg Ville Iivonen, som tävlingslöparna uppskattade väldigt mycket på den tiden. 82-årige Reijo Wastimo sammanfattar Villes betydelse för lagandan mycket bra. Reijo berättar hur Ville fokuserade på herrlaget och alltid vakade hela natten och skötte om varje löpares service under Jukolakavlen. Ville var nog en oersättlig del av laget.
Text: Markku Sormunen Bild: Micki Kulju